VILKEN MISS !!! skogspromenad...
men
HÄR KOMMER DEN:
En skogspromenad är en skogspromend.. eller?
Denna dagens promenad går till historien!
Vi bestämde oss snabbt o lätt, bella o jag att vi tar INTE skidbacken m intervallträning idag, ett gäng piffiga mammor hade parkerat sig vi lekplatsen, ni vet dom där fräscha smala m smink, som man aldrig skulle kunna tro har haft en enda rörig morgon i hela sitt mammaliv. (fast jag MÅSTE tro att dom ändå har katastrof-morgnar då o då annars e livet för orättvist)
Men, iaf, jag sa till bella att vi tar den där skogs-stigen jag hittade förra året, en liten bit iväg, men va sjutton motionera var det ju, så vi trampar raskt iväg!
Hittar början på stigen o vips så e vi i skogen, jättemysigt, hundra miljoner lingon, hur vackert som helst!
Efter en stund försvann stigen i allt blåbärsris men glada ihågen (vi gav katten i ösregnet som föll över oss som syndafloden) trampade vi vidare, över stora stenblock, äckligt blöta rotvältor å under trädgrenar som duschade oss lite extra, ifall vi inte blev blöta nog av regnet. Efter en bra stund insåg jag att nånstans där stigen försvann hade jag liksom tappat bort mig, hmrpf..! Jag trodde det skulle vara en stig men se det var det INTE!! Jaja, här vilar inga ledsna...
Visste ju på´t ungefär iaf vilken riktning vi skulle så vi klättrar backe upp å backe ner ett tag till, och slutligen kom vi till en BERGSKNALLE: två val: 1) gå ut i en bäck som definitivt inte gick att hoppa över ens om ja försökt, för träd, sly och annan vegetation var som en bättre mur. 2) klättra upp på bergsknallen å förhoppningvis komma vidare däruppifrån. (tilläggas bör att nerifrån såg det alternativet ut att funka)
vi klättrar upp, en syn för gudar: ja knuffar, puttar och får slutligen upp både mig å bella, *bergsklättring m mellanstor hund* ny os-gren?! (vi vinner garanterat nu, bella o jag)
blött halt å en hiskelig massa vattenfylld mossa..
UPPE!! Detta gick ju fint vovven, nu går vi, säger jag, torkar av händerna på byxorna, lyfter huvudet bara för att se att vi står på en klipphylla.. Framför mig: bara slät klippvägg, runt om bara stup förutom den vägen vi kom upp, som bara nästan var ett stup..
-men vad sjutton... !!
Jahaja.. Bella ser ut att ha väldigt roligt, jag lovar, kan en hund skratta sig fördärvad gjorde hon det just nu!
Bara att ta sig ner igen, och ni vet vad man säger: -Ner kommer man alltid...
Visst kom vi ner.. Tok-dumma jag släppte ju inte kopplet så när Bella glatt tar ett megahopp ner, följer alltså jag efter, dock inte försiktigt till fots utan med ett tjusigt skydive, vill också tala om att skydive inte är att rekommendera när det är blåbärs-ris som finns under, då blåbärs-ris inte är så bra på att ta emot....
Landar med en stor, hård duns, på mage. Vovvsingen min kunde inte förstå varför det blev tvärstopp i promenaden?!
Där ligger jag ett par sekunder o förbannar dumma mig själv, varför släppte jag inte kopplet?! Hur urbota dum får man bli? Borde ju någonstans insett att ett koppel på ca 1.20 inte skulle räcka på långa vägar! Mellan uppe å nere var ju sisådär 3 meter..
Inget ont som inte har nått gott med sig, för vad skådar mitt norra öga: KANTARELLER!! Precis när jag ska till och plocka dom 2 största, fina gula skogens guldklimpar bestämmer sig Bella för att checka läget:
-Varför ligger matte bara där? upp nu så vi kan gå vidare jag har ju fått nos på nått smaskigt spår här och vill vidare!
Hon, min rara lilla vovve tar ett skutt, och landar..... RAKT PÅ dom finfina svamparna som jag har handen 10 cm ifrån och just ska plocka.. Snyft.. Bara smul kvar..
-Dumma dumma dumma byracka.. Muttrande, morrande, och dyngsur tar ja mig upp, plockar dom stackars svamparna som var kvar och kommer på att jag INTE är på svamp-promenad.. Med 4 halvstora små kantareller i handen kommer jag slutligen på att jag har ju fickan full m bajspåsar, tar en, lägger kantarellerna i den å vi fortsätter vår terrängträning..
Efter mycket om o men, mycket runt, tillbaka över och under, ser jag på avstånd "stora vägen", bra, den riktiningen tar vi! Bara det att det var väldigt mycket vatten, typ kärr, fast just då var jag så blöt hela jag att det struntade jag fullkomligt i, NU skulle vi hem! När vi väl kommit över, ännu blötare med nu kippande gympaskor, upptäcker jag att någon dum idiot har använt "min" fina skog till soptipp! Bara att gå runt, vågar ju katten inte gå tvärs över, visste ju inte vad för vassa saker som kunde finnas, å Bella-vännen har ju inga skor..
Arg o ledsen för att det finns dumgurkor som använder skogen som tipp tar vi oss ut på vägen, går en bit och vet ni! Där, där var ju stigen jag skulle gått på från början!!
Ska vi fortfarande hem eller? Nej, vi tar in på stigen, kliver runt o hittar kantareller o blek taggsvamp, glada i hågen tar vi oss sedan hem, blöta leriga svettiga men NÖJDA !!
Och.. skorna står fortf i skotorken.. !
motion? japp bigtime, jag är helt, totalt färdig!
Ps. Ingen fara, jag slängde rätt bajspåse i soptunnan :)
