scrappiz

Har ni någongång siktat på en stilla skön promenad i solskenet med en hund?
välj då en hund som är gammal, trött o helt ointresserad av totalt allt!
jag siktade på en dylik denna förmiddag, trött förkyld och hängig ville jag njuta i sakta mak av natur o vackert väder.
men aj aj vad fel inställning jag hade,om man frågar lilla Bella då!
-HURRA HURRA vi ska ut trallalaaaa! hon vart så ivrig att hon knappt kunde sitta still medans jag satte fast koppel o laddade fickorna m fler bajspåsar (har typ 7 st redan, men AVSKYR folk som inte "spolar" efter sina hundar och vill inte stå utan)
Tillslut efter mycket snoende, trasslande å hoppande-svansviftande kom vi ut.
siktar på skogen och vi ger oss av.. eller.. rättare sagt, Bella ger sig av med mig viftande bakom som e tjusig vimpel... helt oförberedd på denna hastighet tar det mig ca 400 m innan jag hinner reagera, bromsa och iaf komma ner till en lagom fart, fast tja lagom... beror på hur man definierar orden "lagom fart"...  Inte var det sakta mak inte, kändes nog mer som ett os-lopp i gång, ungefär..
maken hade varit stolt, för med denna steglängden hade t.o.m JAG kunnat hålla takten med honom, jag som annars tar sisådär 2-3 steg när ha tar ett av sina enorma älga-kliv (maken är 2 m lång och omöjlig för mig att springa ifrån, även om behovet någongång skulle uppstå) 
Min rara goa lilla Bella hade helt plötsligt idag bestämt sig för att vara en "pit bull-wannabee", hon verkade helt övertygad om att hon var enormt stor, stark som en oxe (vilket hon faktsikt är, även när hon är en liten söt labrador-tik) och våldsamt skräckinjagande!! 
Visst, hon lyckades nog lura ett och annat träd, samt skrämma slag på både 3 och 4 buskar, med mig vevandes bakom, fick ju ofrivilligt haka på leken och vara väderkvarn i hastigheten, varesig jag ville el inte...!
I flygande fläng över stock o sten såg jag skogen passera förbi, titta efter en el annan kantarell var det inte tu tal om idag! Tror dock jag såg nån sorts svamp nånstans men är inte säker, de KAN ha varit något helt annat som tex en äppelskrott...
När jag slagit i backen, tvärnitat, satt mig ner och pratat lugnt o förståndigt med min hund, förklarat att man INTE FÅR bete sig som en ouppfostrad pitbull, speciellt inte som man är en liten lagom stor labrador, tittar Bella på mig med sin kloka milda blick och jag är övertygad om att hon tänkte:
-Matte lilla, du är en tråkig tristmopp, utan fantasi och dessutom har du enormt idiotiska ideer om hur man ska gå en promenad, -sakta? hur kul är det när allt bara är sååå spännande?! 
Hemåt bar det sedan i en något lugnare hastighet, dock lååångt ifrån sakta...
Om någon sett oss där i skogen, sittandes mitt på stigen, föra en konversation där jag pratar högt och Bella kör med telepati, då, ja då hade jag nog fått en fin, vit knytskjorta och en betald semester på hotell dingding...
Bella löper för första ggn i sitt liv, hon är fullkomligt vild och har bara hannar i sitt sinne, ALLT luktar gott, måste undersökas och är dessutom farligt, allt mellan ett nyfallet löv till gamla vanliga matskålen, så då måste man hoppa skutta och bete sig allmänt stirrigt. likheten mellan Bella och dottern Marias tonårs-fasoner är slående...
Viss skillnad finns, Bella kan man koppla, på Maria fungerade inte koppel så bra..
där slutar min stilla promenad, i sakta mak, svettig och med en puls på niohundratrettioelva....
Men Bella är så nöjd så, ligger här jämte mig, med tungan hängandes utanför, och kärleken lyser ur hennes ögon.
(Kanske det är ett lite flin, men jag väljer att tolka det som kärlek)